Layhers första vd:Därför leder vi branschen

När Bengt Hultblad grundade Layher AB 1986 var det med en tydlig ambition: att förändra den svenska ställningsmarknaden i grunden genom att introducera ett tyskt premiumsystem.
– Det var en chansning förstås, men jag såg potentialen och kunde marknaden.

På 1980-talet dominerades ställningsbranschen av rör och koppling, och nya system möttes med skepsis. Men som tidigare anställd hos representanten för Layhers agentur i Sverige och med mångårig branscherfarenhet i ryggen var Bengt Hultblad övertygad om att Layhers ställningssystem hade potential att dominera branschen på samma sätt som i Tyskland.

Karriären började 1965, då en ung Bengt Hultblad klev in i företaget Byggmästarnas Material AB som var generalagent för den då dominerande brittiska ställningsleverantören Burton. Byggmästarnas Material AB hade även andra agenturer, däribland Layher, sedan början av 1980-talet. Ett par år senare blev Byggmästarnas Material AB uppköpta av företaget HAKI som tog över agenturen för Layher. Problemet var att de nya ägarna, Bengt Hultblads arbetsgivare, även var Layhers konkurrenter – en omöjlig situation som moderbolaget naturligtvis inte kunde acceptera.

Lukrativa samtal med herr Windolph

Från huvudsätet i Tyskland skickades ett sändebud, herr Windolph, till Sverige med uppdraget att säga upp agenturen. Bengt Hultblad såg en möjlighet och var inte sen att agera.

– Jag förstod att något var på gång och erbjöd mig att skjutsa herr Windolph till Arlanda när han skulle resa hem. Under bilfärden ställde jag frågan om Layher kunde tänka sig att starta upp ett dotterbolag i Sverige. Han högg direkt.

De två affärsmännen bytte telefonnummer och relativt omgående påbörjades en dialog som fortgick under ett års tid. Moderbolaget sa upp agenturen i Sverige, Bengt Hultblad sa upp sig själv och sattes i karantän i tre månader med strikt förbud att inleda eller upprätthålla några som helst kundkontakter. Under tiden arbetade han intensivt med förberedelserna inför uppstarten av Layher AB.

– Jag erbjöds delägarskap. Det var förstås intressant och accepterades, berättar Bengt Hultblad.

En barack i Upplands Väsby

Första utmaningen var lokalisering. Efter en tids letande noterade den blivande vd:n en lageryta på 1 000 kvm och en uthyrningsdel i en gammal bostadsbarack i Upplands Väsby. I maj 1986 gick flyttlasset och därmed var den tyska storspelaren redo att utmana de svenska ställningsleverantörerna på allvar.

Nästa steg var att rekrytera personal. Någon behövde ta hand om de administrativa sysslorna och ekonomin. Och vem skulle sköta logistiken vad gällde lager och leveranser?

– Jag anställde en kontorist som fick ansvar för fakturering och liknande. Den trettonde september gjorde Torbjörn Lexander sin första arbetsdag på Layher, med anställningsnummer två, i rollen som lagerarbetare.

I dag står det försäljningschef på Torbjörn Lexanders visitkort. Han minns första tiden på Layher väl och menar att det redan då fanns en familjär anda som sattes av Bengt Hultblad:

– Det som präglade företaget redan från start var närheten till kunden. Det skulle vara enkelt att göra affärer med oss och materialet skulle finnas tillgängligt direkt. Den kulturen lever kvar än idag.

Hyresköp och uthyrning

Med blygsamma resurser till en början byggdes verksamheten stag för stag, spira för spira och kund för kund. Bengt Hultblads drivkraft var vetskapen om att Layhers banbrytande modulära ställningssystem och komponenter gjorde arbetet säkrare, snabbare och mer lönsamt. Och med den tyska ägarfamiljen i ryggen var han fast besluten att bevisa det på hemmaplan.

– Vi såg till att informera alla i branschen att vi hade startat upp och vad vi hade att erbjuda.

Hyresköp och uthyrning blev viktiga verktyg under de första åren. Genom att erbjuda kunder möjligheten att prova materialet utan att ta hela investeringen direkt kunde Bengt Hultblad visa produktfördelarna i praktiken.
Om kunden var nöjd med materialet kunde man köpa det och en större del av hyreskostnaden drogs av från köpeavtalet.

Upplägget blev en stor succé och förtroendet växte bland ställningsentreprenörer, industrikunder och byggföretag. Vid prestigefyllda och spektakulära byggprojekt som Globen i Stockholm på 1980-talet och flygledartornet på Arlanda i början av 1990-talet efterfrågades Layhers ställningssystem.

Första året omsatte Layher AB dryga två miljoner kronor. Två år senare det dubbla.

Det glada 1980-talet, kraschen och pappersindustrin

Alla som kan sin historia vet hur snabbt hjulen snurrade på 1980-talet. Framtidstron var stark, riskaptiten hög och få ifrågasatte om tillväxten verkligen hade någon gräns. När finanskrisen kom i början av 1990-talet drabbades även byggbranschen hårt.

– Vi fick våra materielleveranser, men hade hamnat i en likviditetsbrist och släpade kraftigt med betalningar till moderbolaget, säger Bengt Hultblad och fortsätter:

– Det var inte självklart att vi skulle få fortsätta bedriva verksamhet i Sverige. Den ekonomiska situationen var allvarlig och det slutade med att jag kallades ner till Tyskland för att prata om vår situation.

Precis då började pappersbruken längs Norrlandskusten göra omfattande investeringar. Därmed uppstod ett stort behov av byggställningar.

Ställningsentreprenörerna efterfrågade säkrare och mer effektiva ställningssystem och tog kontakt med Layher. Efter mindre än ett halvt år hade Layher AB betalat av hela skulden med råge.

– Jag blev nu kallad till Tyskland för ännu ett möte. Då var det lätt att heta Bengt Hultblad.

Stolthet än idag – 30 år senare

När han gjorde sin sista dag som vd 2003 omsatte Layher AB över hundra miljoner kronor.

– Det var med stolthet jag lämnade företaget. Att ha varit med och starta upp Layher här i Sverige känns väldigt roligt, och att så många från den tiden jobbar kvar än idag, 30 år senare, är ett kvitto på att trivseln är hög, säger Bengt Hultblad och gör ett sista tillägg:

– Men i slutändan är det produkternas förtjänst att Layher leder branschen. Resurserna, lagerhållningen, servicen och antalet nöjda kunder kan ingen av våra konkurrenter mäta sig med. Varje gång jag går på stan och ser en byggnadsställning blir jag påmind om det.